Fisk och kräftor i Västmanlands sjöar under 150 år

Genom en sammanställning av data om förekomst och utsättning av fisk och kräftor i Västmanlands län under cirka 150 år har en övergripande bild av utvecklingen tagits fram. Studien omfattar i första hand länets cirka 330 mindre och medelstora sjöar (totalt omkring 800–900), medan de större vattnen Mälaren, Hjälmaren och Dalälvens fjärdar behandlas mer översiktligt.

Under perioden har landskapet förändrats kraftigt genom ändrad markanvändning, befolkningstillväxt, energiutvinning och utvecklade brukningsmetoder. Försurning i skogsmarker, övergödning i slättsjöar och en mycket hög dammtäthet – särskilt i Bergslagen – har påverkat fiskfaunan negativt. Totalt har 145 sjöar och 29 vattendrag kalkats. Fragmenteringen har bidragit till minskningar av vandrande arter som ål, id och lake, samt öring i större vattendrag. Flodkräftan har minskat kraftigt till följd av kräftpest, medan signalkräftan ökat efter introduktioner från 1969.

Fiskodling och utsättningar tog fart kring 1895, med anläggningar som Engelsberg, Kloten och Östtuna. Under 1900-talet gjordes omfattande utsättningar – över 6000 dokumenterade i länets sjöar samt i Mälaren, Hjälmaren och Dalälvens fjärdar – oftast utan varaktiga resultat. Arter som gös, nors, braxen, siklöja, sutare och ruda har dock ökat, och röding har etablerats i tre sjöar. Mellan 1956 och 1988 rotenonbehandlades 68 sjöar för att skapa nya fiskbestånd, och från 1970-talet ökade utsättning av fångstfärdig fisk, vilket idag främst sker i ett 40‑tal mindre vatten.

Förutom signalkräfta är bäckröding den enda främmande art som bildat bestånd. Med skärpt lagstiftning har risken för nya introduktioner minskat, och fokus har delvis skiftat till återintroduktion av naturliga arter och bekämpning av invasiva arter. Sammantaget är länets vatten artrika, men laxen har försvunnit efter utbyggnaden av Dalälven. Samtidigt finns starka bestånd av asp i Kolbäcksåns vattensystem samt i Mälaren och Hjälmaren.