Satellitdata för miljöövervakning och fiskeförvaltning i Sveriges stora sjöar

EU:s vattendirektiv och habitatdirektiv kräver att ekologisk status i sötvatten bedöms utifrån faktorer som växtplankton, makrofyter, bottenfauna och fisk, samt att åtgärder vidtas om god status inte uppnås. Detta är svårt i Sverige på grund av det stora antalet sjöar och begränsade resurser för miljöövervakning. Sverige har dessutom haft svårt att uppfylla EU:s krav, vilket motiverar behovet av mer kostnadseffektiva metoder.

Fjärranalys, baserad på satellitdata, kan användas för att mäta centrala indikatorer som klorofyll, temperatur och humus, och därmed komplettera fältbaserad provtagning. I ett projekt 2013–2014 undersöktes möjligheten att använda satellitdata (bl.a. från MERIS/ENVISAT) för att övervaka vattenkvaliteten i Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren.

Resultaten visar att satellitdata ger god överensstämmelse med fältdata och möjliggör tätare mätningar samt bättre geografisk täckning. Metoden ger även information om rumsliga mönster i hela sjöar och kan förbättra tolkningen av fiskdata. Särskilt klorofyll och humus visade stark koppling till fiskens utbredning. Två indikatorer bedömdes som lovande för statusbedömning: andelen karpfisk (exkl. mört) och täthet av fisk i fria vattenmassan.

Fjärranalys kan också bidra till att identifiera cyanobakterier, vilket är viktigt vid övergödning. Även om dataunderlaget ännu är begränsat visar resultaten god potential. Med nya satelliter och förbättrad teknik förväntas metoden bli en viktig del av framtidens miljöövervakning och bidra till mer effektiva och heltäckande bedömningar av ekologisk status.