Utveckling av metod för inventering av leklokaler för asp – metodbeskrivning och metodhandledning

Aspen (Aspius aspius) är en hotad fiskart som är rödlistad som sårbar (VU) och omfattas av EU:s art‑ och habitatdirektiv. De största hoten är vandringshinder, såsom dammar, som försvårar fiskens vandring till viktiga lekområden, samt habitatförändringar som utdikningar och rensningar av vattendrag.
I Sverige finns arten främst i de stora sjöarna Vänern, Hjälmaren och Mälaren, och åtgärder krävs för att bevara dess livsmiljöer. I Uppsala län har flera projekt genomförts för att kartlägga bestånden och förbättra förutsättningarna, bland annat genom Natura 2000‑skydd av Sävjaån och byggande av fiskvägar vid Islandsfallet och Kvarnfallet. Identifiering och skydd av lekområden är centralt för att bevara aspbestånden, och rombaserade inventeringsmetoder ger ett effektivt och skonsamt verktyg i detta arbete.

Aspen leker under en kort och intensiv period i slutet av april. Eftersom vuxna fiskar kan vara svåra att observera i grumligt vatten har metoder utvecklats för att istället inventera rom, som ligger kvar i upp till två veckor och därmed ger längre tid för undersökning. Detta möjliggör inventering även i djupa eller grumliga vatten, men kräver metoder för säker artbestämning.

Försök har visat att kvantitativ inventering baserad på rom är svår att genomföra, men att en kvalitativ metod – att fastställa om lek sker på en plats – fungerar väl. DNA‑analyser har visat att metoden kan användas även utanför Uppland, även om viss osäkerhet i artbestämning kvarstår.

Test av olika romfällor visade att stenbelagd dammduk och betongplattor fungerar bäst, medan plastbelagt hönsnät lämpar sig i strömmande vatten. Resultaten har resulterat i en metodhandledning för inventering av aspleklokaler.