Miljötillståndet i Örebro läns sjöar och vattendrag år 2000: surhet, näringsämnen och metaller

Tillståndet i sjöar och vattendrag varierar naturligt över tid. Klimatförändringar påverkar exempelvis vattenkemin och tillförseln av näringsämnen via utlakning från mark. Även långsamma naturliga processer, såsom igenväxning av grunda sjöar, bidrar till förändringarna. Utöver detta påverkar människan vattenmiljön genom luftburen deposition, förändrad markanvändning och punktutsläpp.

Denna rapport redovisar resultat från 484 provlokaler i Örebro län inom 2000 års riks- och länsinventering. Syftet är att beskriva geografiska och tidsmässiga variationer i vattenkemi, särskilt med avseende på försurning, näringsämnen och metaller. Dessutom analyseras 15‑åriga tidsserier från sex referenssjöar, med fokus på pH, alkalinitet samt halter av fosfor och kväve. Studien kopplar till miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Giftfri miljö.

Resultaten visar att försurningssituationen har förbättrats jämfört med 20 år tidigare. År 2000 hade dock cirka 20 % av sjöarna fortfarande otillfredsställande vattenkemi. Förbättringen beror främst på att omkring 520 sjöar kalkats sedan 1980‑talet samt på minskat nedfall av försurande ämnen. I referenssjöarna har förändringarna i pH och alkalinitet varit små, utan tydliga långsiktiga trender.

Halterna av näringsämnen är fortsatt höga i flera områden, särskilt i Arbogaåns nedre delar (fosfor) samt i Svartån, Täljeån och Hjälmaren (både fosfor och kväve). Jämfört med 1980 har fosfor- och kvävehalterna minskat något i vissa avrinningsområden, medan utvecklingen varierar i andra. I referenssjöarna är förändringarna små och några tydliga trender saknas.

Höga metallhalter förekommer fortfarande i vissa områden, bland annat i delar av Arbogaåns, Eskilstunaåns och Motala ströms avrinningsområden. I andra områden har halterna minskat jämfört med tidigare.