Blue Ti(d)e – Exploring the role of water as Örebro’s meeting space

Sjösänkningar och dikning av vattensjuka marker har genomförts i stor skala i Sverige under de senaste två århundradena. Inledningsvis skedde detta för att leda om och utnyttja vatten som transportväg genom kanaler, men senare blev huvudsyftet att torrlägga mark för odling, öka skogsproduktionen, möjliggöra torvbrytning och vägbyggen samt, på senare tid, förbättra skogstillväxten.

Idag har mänsklig aktivitet påverkat majoriteten av sjöar och vattendrag och lämnat tydliga spår. Sjösänkningens bieffekter omfattar förändrade avriningsförhållanden, ökat kväveläckage, ökad igenväxning med spridning av invasiva arter, försämrade fiskeförhållanden och en snabbare åldringsprocess i sjöar. Dessa effekter leder ofta till behov av fortlöpande underhåll, exempelvis genom pumpstationer och reparation av vallar.

Även om sjösänkning har tydliga ekologiska konsekvenser väcker den också frågor om relationen mellan människor och vattenlandskap. Vem har rätt att påverka dessa miljöer? Vem har, eller bör ha, tillgång till vattenresurser? Vilka funktioner ska vattnet fylla? Dessa och liknande frågor blir allt mer aktuella i takt med att vattenlandskap får en allt viktigare roll i stadsutvecklingen.

Genom att studera ett av Sveriges mest påverkade vattenlandskap, Hjälmaren öster om Örebro, undersöker den aktuella studien dessa frågor och föreslår möjliga vägar för att ompröva och återta vattenlandskapens värden och funktioner.