Finfo 2007:10 Fiskundersökning i större vattendrag: Utveckling av kvantitativ metodik med båtelfi ske och hydroakustiska metoder – ett pilotprojekt

Det saknas idag standardiserade metoder för att övervaka fiskbestånd i djupa och breda vattendrag där traditionellt vadningselfiske inte kan användas. I ett pilotprojekt testades därför båtelfiske och mobil horisontell hydroakustik (ekolodning) som metoder för fiskövervakning i större vattendrag.

Studien genomfördes i två kontrasterande vattendrag: Österdalälven (näringsfattig och strömmande) och Svartån vid Örebro (näringsrik och lugnflytande). Undersökningssträckorna biotopkarterades och delades in i grunda (2 m) habitat.

Båtelfiske genomfördes med en kvantitativ ”strip-fishing”-metodik där fisktäthet och biomassa beräknades för olika habitat och sammanvägdes för hela undersökningslokalen. I Svartån genomfördes även utfiskningsförsök för att bestämma metodens fångsteffektivitet. Ekolodning utfördes längs stränderna under kvälls- och nattetid, och fiskförekomsten beräknades genom analys av registrerade fiskspår.

Resultaten visade att fisktätheten i Österdalälven varierade mellan 37 och 187 individer per hektar, med arter som elritsa, stensimpa, harr och öring som dominerande. I Svartån var tätheterna betydligt högre, 271–912 individer per hektar, och fångsterna dominerades av karpfiskar som benlöja, mört och braxen. Fiskbiomassan varierade mellan 9,3 och 24,6 kg per hektar.

Ekolodningens skattningar visade generellt god överensstämmelse med resultaten från båtelfisket. I Österdalälven uppskattades fisktätheten till 15–21 individer per hektar, medan den i Svartån varierade mellan 532 och 1 261 individer per hektar, med en biomassa på 17,1–23,7 kg per hektar.

Studien visar att båtelfiske och mobil horisontell ekolodning är lämpliga metoder för långsiktig övervakning av fiskbestånd i större vattendrag. I grunda områden kan båtelfiske användas som fristående metod, medan djupare områden kräver kompletterande ekolodning. Kombinationen av metoderna möjliggör kvantifiering av fiskförekomst, biomassa, artsammansättning och storleksfördelning även i miljöer där lämpliga övervakningsmetoder tidigare saknats.

Bedömningen är att metoderna, efter viss vidareutveckling, uppfyller kraven för framtida övervakning av fiskresurser, ekologisk status och miljömål, och därför bör integreras i nationella miljö- och resursövervakningsprogram.