FINFO 2010:3 Långsiktigt hållbar gösförvaltning: Genetisk data ger ny information om bestånd och effekter av utsättning

Studien syftade till att kartlägga gösens beståndsstruktur i Mälardalen och längs Östersjökusten för att öka kunskapen och skapa förutsä’ttningar för en för en mer hållbar och genetiskt anpassad förvaltning av gösbestånd samt att utvärdera effekterna av omfattande förstärkningsutsättningar. Totalt analyserades 1 147 individer från 21 lokaler. Resultaten visar att gösen i Hjälmaren utgör ett genetiskt enhetligt bestånd, medan Mälaren rymmer tre separata bestånd. Längs kusten förekommer flera mindre, relativt isolerade bestånd som skiljer sig genetiskt från både Mälaren och Hjälmaren.

Effekten av utsättningar varierar mellan områden. I kustmiljöer som Galtfjärden och Himmerfjärden är den genetiska påverkan liten (1–4 %), och vildfödda fiskar dominerar fångsterna. I sötvattenssystem som Hedesundafjärdarna (Dalälven) och Orsjön (Ljusnan) är påverkan betydligt större, där gösbestånden delvis består av en blandning med upp till cirka 50 % genetiskt ursprung från Hjälmaren.

Trots detta har utsättningarna haft begränsad effekt på fisket, eftersom vildfödda individer fortfarande dominerar fångsterna. Analysen visar att utfallet beror på relationen mellan antalet utsatta fiskar och den naturliga produktionen.
Studien visar också att långvariga utsättningar kan ge betydande genetiska förändringar, vilket kan påverka lokala bestånds anpassning och överlevnad. Rekommendationerna är därför att:

– förvalta lokala bestånd separat,
– endast genomföra utsättningar när naturliga bestånd är svaga,
– undvika utsättning av främmande genetiska stammar i redan etablerade bestånd.