Monitoring Water Availability in Northern Inland Waters from Space

Rapporten behandlar betydelsen av floddeltan och sjöar för biologisk mångfald och viktiga ekosystemtjänster, såsom färskvattenförsörjning, översvämningsskydd och fiske. Den belyser samtidigt hur klimatförändringar och mänsklig påverkan globalt har förändrat dessa miljöer och de funktioner de erbjuder. Eftersom variationer i ytvatten och vattennivåer påverkas av både klimat och mänskliga aktiviteter lyfter studien behovet av kontinuerlig övervakning för att förstå drivkrafter och utveckla effektiva vattenförvaltningsstrategier.

Ett centralt fokus i rapporten är bristen på långsiktiga och detaljerade mätdata, både i floddeltan och i sjöar. Exempelvis saknas omfattande analyser av ytvatten i Selengaflodens delta i Ryssland, samtidigt som antalet mätstationer för vattennivå i sjöar har minskat globalt. I Sverige, som har omkring 100 000 sjöar, finns endast ett fåtal med långa och kontinuerliga mätserier.

För att hantera dessa kunskapsbrister använder rapporten satellitdata som ett alternativ till traditionella mätmetoder. Med hjälp av satellitobservationer analyseras förändringar i ytvattenförekomst i Selenga River Delta samt vattennivåvariationer i svenska sjöar. Studien inkluderar även utveckling av en metod baserad på radarinterferometri (D‑InSAR) för att uppskatta vattennivåförändringar.

Analysen av Selengadeltat visar att ytvattenförekomsten har minskat i drygt hälften av området. Förändringen är tydligt kopplad till variationer i flodens vattenföring, medan andra faktorer som sedimenttransport, vattennivå vid utloppet och evapotranspiration har mindre betydelse.

I Sverige analyseras vattennivådata från satelliter i 144 sjöar under perioden 1995–2022. Resultaten visar att drygt hälften av sjöarna, främst i norra Sverige, uppvisar stigande vattennivåer, medan en stor andel, särskilt i södra Sverige, visar sjunkande trender. Variationerna förklaras endast i begränsad utsträckning av klimatfaktorer som nederbörd och temperatur, men påverkas tydligt av om sjöarna är reglerade eller oreglerade.

Den utvecklade D‑InSAR‑metoden visar god överensstämmelse med fältmätningar i sjöar med små vattennivåvariationer, vilket tyder på att tekniken har potential för mer detaljerad och frekvent vattennivåövervakning.

Sammanfattningsvis visar rapporten att satellitbaserade metoder är ett värdefullt verktyg för att övervaka ytvatten och vattennivåer. Den lyfter också vikten av kontinuerlig övervakning för att bättre förstå effekterna av klimatförändringar och vattenreglering, samt för att kunna utveckla hållbara strategier för vattenförvaltning i framtiden.