Oligochaeter som miljöindikatorer i norra Vänern – en jämförelse mellan dagens situation och äldre undersökningar
Bottenlevande fåborstmaskar (oligochaeter) är känsliga indikatorer på miljötillstånd i olika typer av vatten. I denna uppföljande studie jämförs oligochaetsamhällen i tre nordliga vikar av Vänern – Kattfjorden, Säterholmsfjärden och Åsfjorden – med situationen upp till 50 år tillbaka i tiden.
Resultaten visar att syrekrävande arter, såsom Spirosperma ferox, har ökat markant och nu återfinns längre in i vikarna. Samtidigt har tidigare dominerande, mer toleranta arter som Potamothrix hammoniensis och Limnodrilus hoffmeisteri minskat. Dessa arter är vanligtvis kopplade till hög belastning av organiskt material. Utvecklingen tyder på att de norra, tidigare belastade delarna av Vänern genomgår en successiv återgång mot mer näringsfattiga förhållanden (oligotrofiering).
Studien behandlar även deformiteter hos vissa oligochaetarter, framför allt P. hammoniensis, som kan uppstå till följd av metallföroreningar i bottensedimenten. De nuvarande förhållandena, med minskad tillförsel av näringsämnen och metaller, jämförs med situationen för 30–50 år sedan. Trots minskad belastning finns fortfarande betydande mängder miljögifter, såsom kvicksilver, lagrade i sedimenten där maskarna lever.
De observerade deformiteterna delas in i grava och mildare former. De mest allvarliga missbildningarna på ventrala borst har generellt minskat både i omfattning och svårighetsgrad över tid. Samtidigt har nya typer av deformiteter noterats i de två senaste undersökningarna, bland annat på dorsala borst (crotchets) hos P. hammoniensis i samtliga tre fjärdar. Dessa skador varierar från lindriga till mer uttalade, men de lindriga formerna dominerar. Liknande deformiteter har tidigare endast undantagsvis observerats i Vänern. Dessutom har även arten S. ferox visat milda deformiteter på ventrala borst.
Sammantaget visar studien att även om de allvarligaste skadorna minskat, kvarstår de mildare deformiteterna i stor utsträckning. Detta tyder på att oligochaeter fortfarande påverkas av historiska föroreningar som finns kvar i sedimenten.