Satellitbaserad övervakning av våtmarker: Nationell slutrapport första omdrevet

Under perioden 2007–2017 genomfördes en nationell satellitbaserad övervakning av våtmarker i Sverige. Syftet var att upptäcka förändringar i öppna myrar, framför allt igenväxning och ökad biomassa, genom jämförelser av satellitdata från olika tidsperioder (1990–2000 i norra Sverige och 1999–2009 i södra Sverige).

Undersökningen omfattade cirka 3,65 miljoner hektar öppna myrar, motsvarande ungefär 8 % av landets yta, varav cirka 90 % kunde analyseras. Förändringar klassificerades som säker eller potentiell igenväxning. Resultaten visar att omkring 25 000 ha (0,77 %) hade säker förändring och ytterligare 21 000 ha (0,63 %) potentiell förändring.

De vanligaste orsakerna till förändring var dikning (35 %), skogsavverkning (27 %) samt i mindre grad vägar och vattenreglering (vardera 9 %). Förändringarna är särskilt vanliga i områden nära jordbrukslandskap, exempelvis i östra Mellansverige kring Dalälven, Hjälmaren och Bråviken, samt i Västsverige vid Vänern och Vänernslätterna. I stora delar av Norrland, inklusive Dalarna, är förändringarna generellt mindre, liksom i län som Kronoberg, Blekinge och Gotland.

Metoden har relativt god tillförlitlighet (cirka 61–87 % överensstämmelse med fältdata) och ger ett viktigt underlag för uppföljning av våtmarkers tillstånd. Resultaten visar även att våtmarker som tidigare klassats som påverkade fortsätter att förändras över tid. Den satellitbaserade övervakningen kompletterar tidigare inventeringar och används i dag i miljömålsuppföljning och förvaltning av skyddade områden.