Sedimentundersökning i Hjälmaren – Resultat från provtagning maj 2015

Rapporten behandlar övergödningsproblematiken i Hjälmaren och fokuserar på betydelsen av internbelastning från bottensedimenten då det är osäkert om tillräckliga minskningar av fosforhalten kan uppnås enbart genom åtgärder i avrinningsområdet. Tidigare modellstudier har visat att bindning av fosfor i sedimenten, särskilt i Storhjälmaren, kan vara en effektiv åtgärd för att minska halterna i sjöns centrala och östra delar.

För att fördjupa kunskapen genomfördes en omfattande sedimentundersökning under våren 2015, där cirka 50 sedimentkärnor analyserades med avseende på läckagebenägen fosfor. Prover togs från hela Hjälmaren, med tyngdpunkt i Storhjälmaren och Södra Hjälmaren.
Resultaten visar att mängden mobil fosfor skiljer sig tydligt mellan olika delar av sjön. Hemfjärden innehåller i princip ingen rörlig fosfor, medan Mellanfjärden har en mindre mängd (cirka 10 ton). I Storhjälmaren finns däremot en mycket stor fosforpool, uppskattad till närmare 3000 ton, som successivt kan läcka ut till vattenmassan. Därutöver återfinns cirka 1000 ton i Södra Hjälmaren och cirka 330 ton i Östra Hjälmaren.

Den läckagebenägna fosforn består till ungefär lika delar av organiskt bunden och järnbunden fosfor. De största mängderna per ytenhet återfinns i Storhjälmaren, med något lägre nivåer i de södra och östra delarna. Variationer förekommer inom bassängerna, men utan tydliga mönster, och någon koppling till vattendjup kunde inte påvisas.

De relativt stora fosformängderna i sedimenten tyder på att syrefria förhållanden inte är kontinuerligt förekommande i bottensedimenten. Beräkningar av fosforflöden visar nivåer som överensstämmer med tidigare modellresultat.

Studien bekräftar att internbelastning är en betydande källa till fosfor i Hjälmaren. Den stärker också slutsatsen att åtgärder för att binda fosfor i sediment, särskilt i Storhjälmaren, Södra Hjälmaren och Östra Hjälmaren, kan vara effektiva för att förbättra vattenkvaliteten.