Sprid inte främmande arter till våra sjöar: Om invasiva och främmande arter i våra sjöar

Risken för att främmande arter sprids och etablerar sig i våra stora sjöar (Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren) är stor. Arter kan introduceras via sjöfartens barlastvatten, genom avsiktliga utsättningar av växter och djur eller som fripassagerare på exempelvis båtskrov.

Invasiva främmande arter kan orsaka betydande problem genom att konkurrera ut inhemska arter, förändra ekosystem och sprida sjukdomar. I de svenska storsjöarna finns redan flera sådana arter, där kräftpest och sjögull är exempel på sådana som haft särskilt stor negativ påverkan.

En främmande art är en växt, ett djur, en svamp eller en mikroorganism som spridits av människan, medvetet eller omedvetet, till områden där den inte tidigare förekommit. Alla främmande arter blir inte problematiska, men vissa utvecklas till invasiva arter. Dessa kännetecknas ofta av att de är tåliga, sprider sig snabbt och har hög reproduktionsförmåga, vilket gör att de kan få stor påverkan på biologisk mångfald och ekosystem.

ArtDatabanken har, på uppdrag av Naturvårdsverket och Havs‑ och vattenmyndigheten, riskklassat främmande arter i Sverige. Klassningen baseras på arternas förmåga att etablera sig och deras potentiella påverkan på inhemska arter. De arter som bedöms utgöra störst risk har hög spridningsförmåga och kan orsaka omfattande ekologiska förändringar.

För att skydda våra sjöar är det viktigt att förhindra spridning av dessa arter, både mellan olika vatten och inom samma sjö. Genom ökad kunskap och försiktighet kan negativa effekter på ekosystemen begränsas.