Stormusslor i Västmanlands län

I Sverige förekommer åtta arter av sötvattenslevande stormusslor. Till målarmusslorna hör äkta målarmussla (Unio pictorum), spetsig målarmussla (Unio tumidus) och tjockskalig målarmussla (Unio crassus). Dammusslorna representeras av allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (Anodonta cygnea) och flat dammussla (Pseudanodonta complanata). Därutöver finns flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) samt vandrarmussla (Dreissena polymorpha), en art som oavsiktligt introducerats till Sverige. Syftet med denna undersökning är att översiktligt kartlägga stormusslornas utbredning i några av Västmanlands läns vattendrag. Utöver stormusslorna finns även 26 arter av betydligt mindre sötvattensmusslor inom familjen klotmusslor (Sphaeriidae), vilka vanligtvis är 2–12 mm långa.

Tre av Sveriges stormusselarter är rödlistade: tjockskalig målarmussla (akut hotad), flodpärlmussla (sårbar) och flat dammussla (nära hotad/tidigare missgynnad). Tjockskalig målarmussla och flodpärlmussla är dessutom fridlysta. Stormusslor lever i sjöar, dammar och vattendrag där de vanligtvis sitter nedgrävda i bottensedimentet med bakänden av skalet synlig ovanför substratet. Olika arter föredrar olika bottenmaterial. Dammusslor återfinns ofta i dy- och sandbottnar, medan flodpärlmusslan föredrar grus- och sandbottnar och undviker dy. Vandrarmusslan skiljer sig från övriga arter genom att den inte gräver ned sig, utan istället fäster sig vid hårda ytor med hjälp av så kallade byssustrådar.

Musslorna är filtrerare som pumpar vatten genom sina gälar via in- och utströmningssifoner. Där fångas plankton, alger och andra organiska partiklar upp och transporteras till munnen. Deras fortplantning är komplex och innefattar ett parasitiskt larvstadium på fisk. Efter befruktning utvecklas larverna under honans skal innan de släpps ut och fäster på gälarna hos en värdfisk. Flodpärlmusslan är beroende av öring och lax, medan värdfiskarna för flera andra arter fortfarande är dåligt kända. Efter några veckor eller månader lossnar larverna från fisken och faller till botten där de lever nedgrävda i sedimentet. Denna del av livscykeln är fortfarande relativt outforskad, men dödligheten bland unga musslor är hög. Efter ytterligare en tid – för flodpärlmusslan först efter flera år – etablerar sig musslan på bottenytan och övergår till ett vuxet, filtrerande liv.

Stormusslor är långlivade organismer. Flodpärlmusslan kan bli mellan 80 och 200 år gammal, medan den tjockskaliga målarmusslan kan uppnå en ålder på upp till 90 år. Tack vare sin långa livslängd och känslighet för miljöförändringar fungerar stormusslor som värdefulla miljöindikatorer. Skalen växer kontinuerligt under hela livet och innehåller årsringar som kan användas för att analysera historiska förändringar i vattenmiljön, på samma sätt som årsringar i träd.

Stormusslorna är idag hotade av flera faktorer. Föroreningar, försurning, vandringshinder, vattenregleringar och andra fysiska ingrepp i och kring vattendrag försämrar deras livsmiljöer. Därtill påverkas de indirekt genom minskande bestånd av värdfiskar. Situationen är särskilt allvarlig för den tjockskaliga målarmusslan, som idag endast finns kvar i ett fåtal vattensystem i södra och östra Sverige. Även flodpärlmusslan har minskat kraftigt till följd av bland annat skogsbrukets påverkan, dammbyggnationer, förstörda bottnar och minskande bestånd av öring (Salmo trutta), som är en av artens viktigaste värdfiskar.