Sura sulfatjordar i Sverige: Ny kunskap och underlag för åtgärder

Målet med projektet har varit att öka kunskapen om sura sulfatjordars utbredning och egenskaper i Sverige. Resultaten visar att dessa jordar är betydligt vanligare samt surare och mer svavelrika i södra och sydöstra Sverige än tidigare känt, medan förekomsten kring Vänern är begränsad. Den nationella karteringen bygger dock på gles provtagning, vilket innebär att detaljerade kartor för mellan- och sydsverige ännu saknas. En ny metod har därför testats väster om Hjälmaren, baserad på maskininlärning och geofysiska data (helikopterburna resistivitetsmätningar, höjddata, marktäckedata och jordartskartor). Metoden gav goda resultat och har potential att användas i större områden.

Geokemiskt är de sura sulfatjordarna relativt lika över landet vad gäller pH, aciditet och metallhalter, vilket underlättar förståelsen av deras miljöpåverkan och planering av åtgärder. Samtidigt kan variationen vara stor lokalt, med mycket höga svavelhalter som innebär ökad miljörisk. En viktig regional skillnad är att det sura skiktet är tjockare i norra Sverige (cirka 75 cm) än i södra (cirka 40 cm), vilket gör de sydliga jordarna mer känsliga för sänkta grundvattennivåer och därmed ökad syrabildning och metallfrisättning. Även de mikrobiella samhällena skiljer sig mellan nord och syd, sannolikt på grund av temperaturförhållanden.

Återvätning av sura sulfatjordar kan ge både positiva och negativa effekter. Positivt är att pH kan öka och att giftiga metaller som kadmium och nickel binds i marken. Samtidigt kan andra ämnen, särskilt järn, arsenik och uran, mobiliseras och läcka ut. I vissa fall har detta lett till tydliga effekter på våtmarker. Eftersom dessa jordar ofta finns i låglänta områden finns risk att läckage påverkar närliggande våtmarker och vattendrag.

För att minska läckage av syra och metaller bedöms en kombination av reglerbar dränering, underbevattning och kalktillförsel vara mest effektiv, vilket kan ge både miljönytta och förbättrade odlingsförutsättningar. Den viktigaste förebyggande åtgärden är dock att undvika sänkning av grundvattennivån, eftersom även mindre sänkningar kan leda till betydande frigörelse av syra och metaller.