Vattenväxter och fiskar i sjön Tysslingen – Resultat från basinventering 2005-2006

Denna rapport sammanställer resultat från vattenväxtinventeringar och provfisken som genomfördes i Tysslingen under 2005–2006 inom ramen för basinventeringen.

Tysslingen är en av Mellansveriges mest värdefulla fågelsjöar, belägen mellan Örebro och Kilsbergen. Sjön har en stor variation av biotoper som gynnar många häckande och rastande fågelarter. Den tillförs vatten från flera sjöar och vattendrag i Kilsbergen samt från omgivande, dikade jordbruksmarker. Tysslingen är en grund och näringsrik slättsjö, som sänktes på 1860‑talet. Den har en yta på cirka 550 hektar och ett maximalt djup på omkring 1 meter. Vattennivån regleras via dammluckor vid utloppet till Svartån.

Sjön är särskilt känd som rastplats för tusentals sångsvanar under våren. Sedan 2004 är Tysslingen ett Natura 2000‑område, vilket innebär att staten har ett ansvar att bevara och följa upp skyddsvärda arter och livsmiljöer. Basinventeringen syftar till att ta fram underlag för naturvårdsplanering, uppföljning och rapportering samt för prövningar inom skyddade områden.

Omgivningen präglas av ett öppet kulturlandskap med åkrar, betade strandängar och inslag av strandskog. I strandzonen förekommer bland annat klibbal, björk, asp och ek, medan högre partier hyser både torrängs- och fuktängsvegetation.

Tysslingen är påverkad av övergödning och igenväxning. När hävden av strandängarna minskade under 1970‑talet ökade igenväxningen, även om vissa områden fortsatt betats. En restaurering inleddes 1986 med åtgärder som vasslåtter. I dag betas åter stora delar av strandängarna, vilket bidrar till att hålla landskapet öppet och skapa viktiga livsmiljöer för både växter och djur.